Man kan tro att det handlar om cricket, men när Indien spelar landskamper mot Pakistan - i England - handlar det faktiskt om fotboll. Länderna kommer att spela tre matcher i Manchester, Coventry och London mellan 25 augusti och 11 september.

Roland Nilsson är på väg att ta över FC Köpenhamn. Läs OFFSIDE-klassikern om när han tränade Coventry i England.

Birmingham möter Coventry i FA-cupen.
Sebastian Larsson är bänkad - igen.

Förbundskapten Malin Andersson har tagit ut arton spelare till en internationell turnering i England (Coventry).

Hej mina små älsklingar!
De verkar som att de flesta silly season-skribenterna i England har ”kompat” ut i dag för det är ganska lugnt på ryktesfronten on the other side.
Vi ska ändå försöka ge er de största snackisarna i dagens blaskor.
Och vi börjar där vi avslutade senast (i porrträsket) så publicerar The Mirror i dag (förutom 40 sidor med nakna chicks) en historia om Cesc Fabregas och Barcelona – en historia som redan har blivit en långbänk.
Barcelona har ju som bekant kontaktat Arsenal lite försynt men de katalanska gentlemännen har fortfarande inte börjat buda på Fabregas.
Uppgifter som också bekräftas av klubben. Den här gången är det inte klubbens VD, president, sportsligt ansvarige, klubbdirektör, sportchef, tekniske chef eller klubbchef som har uttalat sig utan generaldirektören Joan Oliver.
– Vi har haft en första kontakt med Arsenal men vi har inte kommit med några bud.
Samtidigt menar nu porr... förlåt, The Mirror, att Arsenal inte kommer att sälja Cesc Fabregas – oavsett vilket bud som de spanska giganterna kommer med.
Vi får väl se hur det blir med det.

•••••

Efter besök i Bristol City, Norwich, Coventry, Newcastle, Celtic, Blackburn, Liverpool, West Ham och Manchester City kan den lovande golfspelaren Craig Bellamy vara på väg ”hem” – till Cardiff.
Championship-klubben, som missade att kvala in till Premiership (Blackpool tog platsen), ska vara intresserade av anfallaren som vill bort från City.
Exakt hur den walesiska klubben ska ha råd att finansiera en sådan övergång är inte känt.
Och lär förmodligen aldrig bli känt heller – eftersom det förmodligen aldrig kommer att bli aktuellt.

Tror vi, i alla fall.

•••••

Efter ett mellanår i The Championship är nu Newcastle United tillbaka i finrummet. The Toon har nu ställt in siktet på Tottenhams Jermaine Jenas.
Jenas har den senaste säsongen hamnat i frysen då Harry Redknapp valt att satsa på VM-aktuella spelarna Wilson Palacios och Tom Huddlestone.
Nu ska alltså den 27-årige mittfältaren vara på väg tillbaka till sin gamla klubb som han spelade i mellan 2002-2005.
Budet lär ligga runt 60 miljoner.
Chanserna att Redknapp släpper Jenas lär ha ökat sedan han igår gick ut med att Luka Modric inte ska lämna klubben. Och säger Redknapp så, då är det så. Eller?

/ Firma Leifby/Wikander

Under min tid som bloggare här på fotbollskanalen är det många som har undrat hur jag fick mitt jobb på the Guardians sportredaktion. Och eftersom jag på fredagar försöker skriva än något annan än storklubbarna och Premier League så tänkte jag idag skriva om..., er, mig själv.

Och jag ber naturligtvis om ursäkt till alla Liverpool- och Fulhamfans som hade förväntat er rapporter från gårdagens Europa League-matcher.

**********

Det första steget mot målet att bli sportjournalist var när jag insåg att jag inte skulle bli fotbollsproffs. Detta skedde ganska tidigt i min karriär (jag var väl 11 år eller något liknande) trots att mina framstötar på vänsterkanten för Rosersbergs IK i Upplands division sex gav mig smeknamnet "den vite Barnes".

**********

När det kom till att välja gymnasiekurs tänkte jag först välja humanistisk linje för språkens skull men föräldrarna tyckte teknisk linje var ett bättre val. Av någon anledning valde jag då teknisk linje efter att ha mottagit en muta på 150 kronor.

**********

Gymnasietiden kom och gick, likaså lumpen (10 månader i Enköping) och det var inte förrän sommaren 1994 som jag tog tag i mina journalistambitioner. Och jag har definitivt min pappa att tacka för det första - och kanske det allra viktigaste steget.

Han sa nämligen åt mig att skicka in ett brev till personalavdelningarna på de fyra stora tidningarna i Stockholm. Jag gjorde som han sa och jag skrev att jag kunde göra precis vad som helst, bara jag fick ett jobb på tidningen.

**********

Och hör och häpna. Två dagar senare ringde en dam från DN och frågade om jag kunde titta förbi dagen efter. Efter en 40-minuters intervju så satt jag på kulturredaktionen och sorterade post.

Det visade sig att vaktmästaren på kulturredaktionen hade blivit sjuk igen den veckan och de behövde en ersättare. Vilken tur jag hade med tajmingen! Helt otroligt. De var desperata helt enkelt och jag fick jobbet i två dagar först.

Men vaktmästaren fortsatte att vara sjuk och jag fick förlängt med två veckor, sedan en månad och sedan sex månader.

**********

Efter några månader skrev jag en text som jag tänkte ta ner till sportredaktionen för att fråga om jag kunde få något litet rapporteringsjobb. Men först - smart som jag var - bad jag en av kulturjournalisterna att titta på min text. Han skrev om delar av den och gjorde den bra mycket bättre.

Sedan tog jag hans version ner till sporten och jag hade tur att den dåvarande sportchefen, Conny Thelenius (är han kvar på DN, någon som vet?), var villig att ge mig en chans. En mycket trevlig man. Mitt första uppdrag? Jag fick gå till en basketmatch i Solnahallen. På en fredagskväll (det var väl ingen annan som ville gå, antar jag).

**********

Det blev basket, amerikansk fotboll, handboll och till slut fotboll för DN. Jag vickade några somrar  på sporten och lärde mig en hel del. Men efter ett tag var jag redo att ta nästa steg. Jag hade ansökt om en fast tjänst på DN-sporten men fick den inte och beslutade mig då för att åka till England och studera. Året var 1995.

En chansning, javisst, men om det är något jag kan rekommendera så är det att studera eller arbeta utomlands. Jag har lärt mig så mycket från att studera och bo i England, USA, Tyskland och Italien och jag kan säga direkt att jag inte hade fått jobbet på the Guardian om jag inte bott i dessa länder och lärt mig språken där.

**********

Hur som helst. Det blev universitetet i Coventry i tre år (mellanåret i Konstanz i södra Tyskland) och en ganska medelmåttig mediakurs. Men det spelade ingen roll. Jag slukade allt som tidningarna skrev om sport här i England. Jag skrev ner alla ord jag inte kunde (tre fulla kollegieblock till slut), jag skrev ner hela meningar för att lära mig hur orden användes coh jag skrev ner massor med rubriker.

**********

Jag träffade min blivande fru i Coventry och flyttade till London (och hon hjälpte mig något enormt med engelskan. Det är ingen idé att bo i ett land för att lära sig språket om man går omkring med svenska polare och pratar svenska hela tiden). Jag frilansade för DN och Sydsvenskan och ansökte om ett jobb på en ny sporttidning, The Sporting Life, som skulle starta några månader senare.

**********

Först skrev jag en ansökan som var tråkig, rak, stel och ganska intetsägande. Så sa min fru: -De kommer att få tusentals sådana ansökningar, du måste vara lite annorlunda.

Så istället inledde jag mitt brev med en beskrivning av mitt favoritmål genom tiderna, det när Eder iskallt lobbade bollen över den skotske målvakten Alan Rough från utanför straffområdet i VM 1982.

**********

Jag fick komma på intervjun och även om tidningen lades ner före första numret hade publicerats (vilka clowner på Trinity Mirror) så sparade två av direktörerna min meritförteckning och anställde mig några månader senare på onefootball.com, en ny nättidning.

Jag var oerfaren och gjorde ganska många misstag. Min engelska var fortfarande inte perfekt. Jag kommer ihåg en gång när jag skrev att en tränare var "at the helmet" av en klubb. Det ska vara "helm" naturligtvis. Helmet betyder tyvärr "ollon".

**********

På onefootball lärde jag mig jättemycket. Vi arbetade med journalister från hela världen (kontakter är alltid viktigt) och jag lärde mig allt om "news sense", vad som är en bra rubrik, vad som gör en story bra, hur man mixar nyheter och krönikor.

Och det är inget snack om saken: engelska journalister är överlägset mycket bättre än vad vi svenskar är, det är bara att erkänna. De må ha många skräptidningar men när det gäller kvalitetstidningarna är det inget snack.

**********

Efter ett tag tog jag kontakt med the Observer och frågade om vi på onefootball.com kunde skriva några artiklar för dem för en liten summa. De sa ja och vi satsade allt på att skriva bra förhandsartiklar inför t ex Champions League-matcher och Uefa Cup-matcher för dem.

Och när onefootball.com drömmen dog sommaren 2002 så behöll jag kontraktet med Observer eftersom det var jag som hade skött det hela tiden.

**********

Jag arbetade för the Observer i flera år och blev till slut deras europeiska fotbollskorrespondent och jag arbetade för Spelkanalen i Sverige, vilket innebar att jag gick upp klockan sju varje lördag morgon i över tre år för att meddela senaste nytt för spelbutikerna (hungover or not...).

Till slut kände jag att jag ville ta nästa steg och skrev ett mejl till the Guardians sportredaktion och frågade om jag kunde få göra några rederingsskift.

Här var jag lite fräck. Jag skrev lite otydligt och fick det att låta som om jag hade arbetat som redigerare på the Observer i flera år trots att jag i själva verkat hade arbetat som reporter. Det var en chansning, helt klart, och jag var lite snål med sanningen, men jag har lärt mig att om man inte chansar här i livet får man ingenting.

**********

Jag fick några skift och jag arbetade som frilansare på the Guardian i fem år före jag fick min fasta tjänst.

**********

Och på den vägen är det alltså.

**********

Jag hoppas att ni inser att jag inte skrivit den här artikeln för att skryta om mitt jobb på the Guardian. Jag vet att det är många av mina läsare som drömmer om att bli sportjournalister och jag ville bara visa att det är möjligt.

Jag är nämligen inte speciellt smart och jag är definitivt inget språkgeni. Men jag har chansat genom att åka utomlands och lärt mig flera språk (och killen på the Guardian erkände efteråt att jag troligen inte fått mitt första redigeringsskift om jag inte haft dessa språkkunskaper). Jag har chansat genom att vara lite småfräck då och då. Jag har haft tur med tajmingen (ta första DN-jobbet till exempel).

Men det gick vägen på något sätt.

**********

Och nu kan vi alla se fram emot helgens nyckelmatcher: Liverpool-Chelsea, Sunderland-United, Sheff Wed-Palace, City-Villa, Grimsby-Barnet, Charlton-Leeds, Tranmere-Millwall…

Jag återkommer med en blogg om dessa matcher på söndag kväll eller tidigt måndag morgon.

Ha en trevlig helg.

En hel hög intressanta matcher med engelskt intresse ikväll. Vi snackar Everton-Sporting Lissabon i Europa League (David Moyes rasande över den tidiga avsparkstiden - med all rätt), Stoke-Manchester City i Premier League (Patrick Vieira säger att han älskar att spela mot lag som Stoke!!!), och Cardiff-West Brom i the Championship (revanschmöte mellan Michael Chopra och Scott Carson efter målvakten däckade anfallaren efter att ha blivit hånad i senaste mötet).

Men dessa härliga matcher får väldigt lite utrymme i dagens tidningar här i England och ni vet varför. Milan-Manchester United på San Siro.

**********

Massor har naturligtvis skrivits om matchen både i Sverige och England och det är svårt för en simpel bloggare som undertecknad att veta vad jag ska ta med. Så jag tänkte bara skriva lite korta "snippets of information" som kan få er laddade inför matchen ikväll.

**********

Mycket av snacket här i England har naturligtvis handlat om det faktum att Nemanja Vidic inte flög med Unitedtruppen till Italien. Serben har ett "nervproblem" i vaden och har inte spelat i år. Det cirkulerar naturligtvis en hel del rykten om att Vidic kommer att lämna klubben i sommar och Sir Alex Ferguson verkade irriterad igår när han blev frågad varför Vidic inte var med.

-Han har tränat för fullt i 10 dagar men känner fortfarande inte att han kan spela, suckade Unitedtränaren. -Vi måste ha tålamod.

Värt att notera: Det var inte speciellt mycket sympati i Fergusons tonfall utan en hel del uppgivenhet.

Är Vidic kvar i United 2010-11? Högst tveksamt.

**********

David Beckham är naturligtvis hvudfiguren ikväll och det var många engelska journalister som hade hoppats att han skulle kritisera Ferguson före matchen eftersom det var skotten som sparkade en sko i ansiktet på mittfältaren efter Arsenalmatchen 2003 och det var skotten som sålde honom till Real Madrid.

Men Beckham hyllade Sir Alex Ferguson (There's no score to settle. He's an incredible man. He always was and always will be a father figure to me) och det var skönt att se.

Respect where respect is due.

**********

Men kommer Beckham spela från start? Troligen. Enligt de engelska tidningarna (och jag antar att de har frågat sina italienska kollegar) så ställer Milan upp med följande lag:

Dida - Abate, Nesta, Bonera, Favalli (Jesus Christ, is he still playing?) - Gattuso, Pirlo, Ambrosini - Beckham, Pato, Ronaldinho.

Kan det stämma? Och kan någon som sett mycket Serie A fotboll den här säsongen berätta för mig vad Milans styrkor och svagheter är?

**********

United då? Det lutar åt ett femmannamittfält och Rooney ensam på topp. Van der Sar - Brown, Evans, Ferdinand, Evra - Nani, Fletcher, Carrick, Scholes, Park - Rooney.

Ett starkt lag på pappret, inget snack om saken. Ett litet frågetecken dock för Ferdinands form efter bara två matcher på fyra månader. Hans insats kan vara nyckeln ikväll.

Jag måste säga att jag inte kan bestämma mig för hur jag tror att det kommer att gå. Men jag är ganska övertygad om att United gör minst ett bortamål. Vad tror ni?

**********

Stat attack: United må aldrig ha vunnit - eller ens spelat oavgjort - borta mot Milan [1]men Premier League-lagets bortaform i Champions League är imponerande. 15 raka utan förlust och undviker man ett bakslag ikväll så slår man ett nytt CL-rekord. United har vunnit hela nio av dessa 15 matcher och hållt nollan i nio av dessa 15 matcher. Imponerande.

**********

Hur kommer det gå för Beckham då? Inte så bra att döma av hur det har gått för tidigare ex-Unitedspelare som mött the Red Devils efter att ha lämnat klubben.

Här är några exempel:

Andrei Kanchelskis - Skadade axeln mot United när Everton föll med 3-2 i september 1995 och tvingades vila i sex veckor.  

Karel Poborsky - Utvisad mot United när Sparta Prag förlorade med 4-1 på Old Trafford i november 2004.

Nicky Butt - Var urusel och spelade fram Wayne Rooney till Uniteds tredje mål - trots att han spelade för Newcastle - i en FA Cup match i april 2005.

Phil Neville - Gjorde självmål när Everton ledde med 2-1. United vann till slut matchen i april 2007 med 4-2.

**********

Läste igår att Manchester Citys Stephen Ireland har köpt ett akvarium för över en miljon kronor. Det är (since you ask) tydligen fyra meter brett, håller 6 000 liter vatten och kan fjärrstyras från hela världen med ett wi-fi system...

Det är naturligtvis helt upp till Ireland att göra vad han vill med pengarna - men det känns bara fel. En miljon för ett akvarium! Tänk vad de pengarna kunde ha gjort i Haiti.

Jag vet att det här är ett återkommande tema - men borde inte fotbollsspelare göra mer för välgörande ändamål?

Svaret borde vara ett rungande JA men före vi sätter oss på våra höga hästar så måste vi titta på vad vi själva gör för välgörande ändamål.

Det sitter säkert människor i fattigare länder och tittar på oss i västvärlden och våra löner och undrar: varför ger de inte mer till välgörande ändamål? Våra löner kan ibland jämföras med en fotbollsspelares i fårhållande till deras.  

Jag ger en tusenlapp i månaden till Läkare Utan Gränser vilket är en ok summa men före vi hade köpt vårt hus och hade stabil ekonomi gav jag ingenting. Så så jävla nöjd kan jag inte vara med mig själv där jag sitter i mitt hus i norra London med min stora tv och hyfsad bil. Jag kan ge mer - men gör det inte. Varför? Jag vet inte.

Jag vet att det här är lite "left-field" men vad tycker ni att vi kan kräva av fotbollsspelare - och vad kan vi kräva av oss själva före vi börjar klaga på rika fotbollsspelare?

**********

Tung förlust för Charlton i League One igår. 2-1 förlust borta mot Bristol Rovers och Grant Basey utburen på bår i första (!) minuten. Rovers Dominic Blizzard skulle ha blivit utvisad för den horribla tacklingen - men fick bara gult och hemmalaget vann matchen. Basey bröt troligen benet.

Charlton är nu fem poäng efter Leeds United på den andra direktuppflyttningsplatsen - och har spelat två matcher mer. Aj, aj, aj.

**********

Hur kan Ipswich släppa Jon Stead till Coventry?

**********

Veckans fråga löd så här: Vem är spelaren? Engelsk landslagsman. Skadade sig mot Sverige men spelade igen. Vann Ligacupen, FA Cupen och en av de europeiska cuperna. Went on to become a p**t**n. 

Svaret var Neil Webb (Forestlegend mer än Unitedlegend som Cerpa påpekade) och detta visste linhem, pmih, pumadst (cheeky!), Possi, Lalle (också cheeky), Bandanna-rama, U turn if you want to, JohnnieWalkerBlue, lebemannen (hur har du råd med alla garderingar?), att våga är att göra, Mårten Hellqvist, Benny, PHy (du får den efter din research!).

Ni fortsätter att imponera på mig och extra pluspoäng till Benny som var först och Bob Cat som tog ledtråden.

JonnyH: Paul Ware? Who?

Stefan: Texaco-cup?

**********

Trevliga nyheter för Tottenham: Aaron Lennon kan mycket väl vara tillbaka till matchen mot Wigan på söndag. Viktigt.

**********

Nu laddar vi inför kvällens matcher.

[1] http://www.youtube.com/watch?v=zeGVfwN1mBc

I gårdagens möte mellan Coventry och Nottingham debuterade domaren Amy Fearn.
Nu siktar hon på Premier League.